Flippare kör bara

Livet hatar mig och jag hatar livet. Fint, det kan jag leva med. Frågan är bara:
Vart tog mitt immunförsvar vägen?!

Det känns som att jag börjar ge halsfluss ett ansikte. Sist denna sjukdom förpestade min kropp var för 4 veckor sedan och nu är den alltså här igen. Så föreslog jag att operera bort halsmandlarna för min husläkare då jag alltid haft problem med halsen. Men nej, det går inte enligt henne. För att få göra det bör man ha haft halsfluss runt ÅTTA gånger per år. Vem har halsfluss så ofta? Jag var sjuk tre eller fyra gånger förra året och det räckte i alla fall för mig..
Sen går jag också ner i vikt när jag har halsfluss vilket skulle kunna betraktas som positivt enligt vissa men nej. Det är inte värt det. Jag ska nog gå och försöka trycka i mig en macka. Har jag tur kanske jag har utvecklas och till och med kan äta kanten nu. Woho! Det är de små sakerna som gör livet värt att leva.


PS. om någon är missnöjd med inläggets kvalité kan jag hänvisa till för många dagar utan mat och nån grad för mycket i min kropp. De andra inläggen har jag dessvärre inte mycket att skylla på. DS.

/FKB-C

                    

Bröderna Schulman har ju tvingats lägga ner sin blogg på VF bara på grund av att Calle skrev ett inlägg om tv4-bruden Cicci Renström Suurna. Jag tycker att känsliga Cicci ska ta den med en klackspark och bara vara stolt över att en självaste Schulman valde att skriva om just henne. När Alex slutade blogga i höstas så sa han att bloggen blivit ett monster, men Alex, JAG ÄLSKADE DITT MONSTER! Men jag tycker också att VF borde förstått att Schulmanbröderna inte direkt skulle skriva om hur underbart gulliga alla är, utan skriva sanning och åsikter. Så svenska folket borde sluta ta åt sig så mycket, GO Schulman!

Love you /FKB-C

Jag är nu officiellt handikappad! Efter två dagar hemma utan socialt umgänge med någon (min lilla familj räknas inte in där) så känner jag mig smått off. I min ensamhet har jag hunnit kollat igenom hela Gossip Girl säsong 1, tittat på 2 random filmer och till och med gjort lite skolarbete. Så fort jag är hemma från skolan så får jag alltid sådär ont i magen, vet inte riktigt varför. Kanske beror på att man missar så mycket och vet hur mycket tid och kraft det kommer att krävas för att komma igen. Ett stressmoment. Jag kan inte ens vara hemma sjuk i två dagar utan att känna press hur mycker jag har att göra sen när jag blir frisk.
Jag känner tre unga tjejer som gått i in helt i väggen pga stress från just skolan och stressen kryper allt längre ner i åldrarna. Det är svårt att hinna med både skola och privatliv. Skolans största fiende är det sociala och det är ju bara i extremfall som man hör om någon som faktiskt lyckats galant med båda så så därför känns det lite som att man måste välja:
1. Skola - Mobbad plugghäst vid ung ålder med klassens bästa betyg. Senare ekonomisk oberoende och framgångsrik advokat dock utan vänner och erfarenheter. Möjligtvis en pojkvän vid 30-års åldern som slutar upp i skilsmässa pga tidsbrist.
2. Privatliv - Populärast i skolan med massvis av vänner, dock bottenbetyg. Senare vänner som är guld värda och erfarenheter som gör alla val mycket mycket lättare. Lyckligt gift vid 25-års åldern och slutar upp med 3 barn. Dock är det knapert när det gäller den ekonomiska biten då jobbet som kassörska på ICA inte ger så mkt.

Såhär tycker jag att det blir om man väljer det ena eller det andra, kanske inte så pass konkret men på ett ungefär i alla fall. Och hur man än vrider och vänder på det så kan man inte få allt. Det kanske bara är förkylningen som gör att jag svamlar, men det kanske är dags att ta sig en funderare.

Privatliv eller plugg..??
/FKB-C

Bloggar som jag dagligen läser är Katrin Schulmans samt Calle och Alex Schulmans. Från första början avskydde jag dessa elaka människor som klampade ner på allt och såg allt ur en negativ synvinkel. Men jag började snabbt att älska dem då jag insåg att de inte alls va så elaka och negativa som jag trodde, utan bara realistiska och ärliga. Att istället för att leva i sin svensson-bubbla våga stå ut och säga vad man tycker och tänker, det är modigt. Schulman är praktexempel på "antingen hatar man det eller så älskar man det", och jag tokälskar hela bunten! De skriver med någon speciell ironi och komik som gör det hela till något speciellt som man inte kan sluta tänka på, magi helt enkelt. Världen är definitivt inte fläckfri, och dessa människor låtsas inte utan gör vad de vill och undviker inte konflikter. Once again; I LOVE YOU!

"Det måste finnas sprickor för att kunna få in ljus"
/FKB-C