En vanlig dag i Cecannas matkö - FKB-T

Okej, niggas, let's do this shit!

För de som är intresserade så utgör jag och C FKB-styrelsen och dess skrivelser.

Okej. Klockan slår äntligen 11. 5 minuter kvar till lunch, boo-ya bitch. Sluta pladdra om dina jävla svenska författare och akademiens historia - jag har aldrig någonsin brytt mej och kommer antagligen aldrig att bry mej heller. Skolböckerna ligger i en fin ordning, redo för att läggas in i den extremt fula thailändsk-barngjorda-väskan. 2 minuter kvar. Känner pulsen slå snabbare och snabbare. Idag MÅSTE vi komma först i matkön. Med ett litet leende på läpparna tänker jag för mej själv; fan va smutt, nu kanske man slipper stå i kön 20 minuter innan man får den helt klart ätbara maten (nej, man får ingen kullinarisk läckerhet för 50 kr med elevkort). Lektionen tar slut, jag springer ut till korridoren, slänger iväg väskan och springer till Cesannas (som för övrigt är en statlig ägd restaurang med inriktning gammelgubbar och gummor, dvs ålderdomshem). Efter 5 minuters kapplöpning är jag äntligen framme, flippar upp mobilen och ser till min goda förvåning att klockan bara är 11.05 - nu kan inte en jävel vara här. Går med bestämda steg mot dörröppningen och tar ett djupt andetag, nu jävlar era fuckers, nu är de ja som är king.

MEN VAD FAN HÄNDER DÅ? Jo, kö-jäveln är lika lång som en fet, förstorad, jävla fettotusenfoting. Och denna fettotusenfoting är inte så jävla vacker. För nu hade jag, till er gläjde, tänkt mej att beskriva hur den dagliga matkön på Cesannas ser ut. Inga namn nämnda, blir bäst så - annars kanske jag blir duellerad till en CS-turnering av lökig och fet NTI-are. Hur som helst:

Längst bort i kön träffar vi på Emo-Elina med sin vän Emo-Kristin. Dom är sterotypen av vad en EMO är (iallafall för mej, och kom inte här med erat "du vet inte vad emo är bullshit"). Svart hår, svarta naglar, svarta runt ögonen och världens fulaste out-fit med något meningslöst rockband och extremt fula äckelskor. Jag hade också tänkt nämna ärren på deras armar, men med deras otroligt låga IQ vet man inte om de försökt skära gurka och missat eller om de faktiskt har skärt sig själv. Okej, moving on to the next fuckers: här har vi mammapojkarna Sven-Göran, Rudolf och Klas-Petri. Alla har på sig varsin blommigskjorta, som de fick för några år sedan av gammelmormor, en Everest-jacka och kängorna kommer direkt från Coop-forum. Riktigt 2008 - me like! Medan dom står och fixar till mittbena-frisyren berättar dom om sina senast nylästa böcker. Nästa söta grupp i matkön är de så kallade WOW-nördarna/vi-har-inte-duschat-på-tre-veckor. Alltså, ska jag ens kommentera kläderna? Eller räcker det med att jag säger att du kan hitta hela deras klädkollektion på närmaste överskottsbolag? De står högljutt, med sitt äckliga feta hår och pratar om sina senaste räder där de dödat en jäääättestor drake. Okej, dick-shits, kanske börjar bli dags att växa upp? Om inte, så snälla, bevara oss andra och DUSCHA FÖR I HELVETE!
Okej, gissa vilka vi har längst fram i kön då? Ja din sopa, du hade rätt. Här står nämligen Fredrik-snortare, Benny-slagsskämpe och lilla Lars. Denna extremt tuffa wannabe-fightersgrupp står och pratar om sitt senast inköpta klädesplagg från Stone Island som de sparat fyra månaders socialbidrag för att köpa. Dehar så klart trängt sej längst fram i kön, och nu står dom där med ett stort smajl, medan de drömmer om Frodo i Green Street Hooligans. Grattis, tuffingar. Ni har lyckats tränga er igenom Sveriges mest patetiska, äckliga och onormala kö.

Väl mött, era äckliga jävlar - vi ses snart på Cesannas! ;) <3

Oroa er inte för stavfel eller felaktig grammatik, de bjuder jag på.

Over N out / FKB-Styrelsen T

Den ocensurerade sanningen om Blondinbella


Det största och mest personliga med Blondinbella är att hon är ett kolossalt bottenlöst svart hål som har bemästrat tekniken att få allt, verkligen allt, att handla om sig själv. Den lilla (läs: stora) mängden titta-på-mig-kolla-på-mig som finns i henne hela tiden lyser igenom överallt, en riktig jävla attentionwhore.

Detta eviga tjat om stressen som tar kål på henne är lika oaptitligt som en falukorv i kylen med ett bäst före datum på 051125. Fika, plugga, MUF, blogga, umgås med Maria och Mr x (den hemliga mannen som vår kära BB kallar Mr x är säkert en rejält överviktig NTIare som inte äger någon spegel, vem annars vill ha henne?) låter ju inte direkt som något jätteprojekt. Om den lilla flickan skulle dra ner på fikat så skulle hon säkert få x antal timmar över per dag till att bara göra ingenting. Eller förlåt jag glömde att då skulle ju hon inte få något att skriva om vissa dagar och heller inte verka lika populär. Att fika så mycket bidrar ju också till att hon får en chans att skryta; "Om jag dricker 2 latte om dagen i ett år blir det en kostnad på nästan 20 000, oj tihi, men det gör ju inget". Att hon aldrig frågar sina föräldrar om pengar och att hon drar in mer cash på sitt bloggande än vad en vanlig knegarsvensson drar in på ett år är heller inget hon håller tillbaka med. En jävla dryg brud som genom sitt bloggande tror att hon är något. Ge mig en kvart och jag har hittat runt 500 citat som bevisar att det inte finns mycket alls under det blonda håret, men det här är nog det mest pantade jag har hört, ett bevis på att hon verkligen är ett rikspucko:
"Om du skulle träffa en urtrevlig och snygg kille och du sedan skulle få veta att han är arbetslös och inte ens har planer på att börja jobba. Hans föräldrar driver en liten bondgård och han hjälper till att sköta grisarna ibland. Vad skulle du göra då? (tänk dig att du verkligen verkligen är förälskad i killen).
Jag skulle inte träffa honom en andra gång."
Hon ser sig själv som väldigt framgångsrik eftersom hon nu även fått en intervju i DN. Jag själv ser det bara som att nyhetstorkan var så kaos att de bestämde sig för nödplanen, att ha med en bloggande innerstadsbrud med namnet Blondinbella. Bloggen borde komma med spypåse.


Så varför läser då folk Blondinbellas vidriga blogg? Jag är fullständigt övertygad om att nästan alla som läser hennes blogg föraktar henne. Men man kan även få sig ett gott skratt när hon ger sina uttalanden;

"Men ni som har pantning som intresse, hur mycket tjänar ni på det egentligen?"

"Mycket klagade var det också över pengar, hur lite man har. Det hör jag aldrig bland mina vänner"

"Egentligen tycker jag att om de har begått ett brott som i de flesta fall görs av vuxna ska de få samma straff som om de hade varit vuxna."

"Det kan inte vara lätt att komma från ett bondsamhälle och slåss från underläge."

"Folket som röstar blått är antaligen mer pålästa"

"Jag sa också att man borde avdramatisera hela grejen med droger och sluta överdriva"

"På demokraternas sida står det mellan en svart man och Hillary Clinton"


 

"Blev världens jobbigaste hemresa som tog 1,5 h. Någon hade hoppat framför tåget.
Varför var den personen tvungen att göra det idag!?"



What more to say..
Stureplansbruttan, du är snart pasé

Over and out /C


Fundering kring blogg

Jaha, då sitter man ju här i alla fall, framför datorn, skrivandes på inget mindre än; en (efterföljande ord bör läsas tillspetsat av inlevelse och med enorm dramatik) BLOGG. En blogg har för mig varit något som andra gärna får hålla på med om de vill, men jag? Nej, inte skulle väl jag skriva i en blogg. Skulle du slå upp det i min inre ordbok skulle det stå:


Blogg - Kolossalt överskattat fenomen.

Eventuellt skulle äckligt också få plats i definitionen. Jag ska överväga det.


Så varför denna neggo-inställning? Jag ska vara ärlig från början och spara dig tid; jag har inget ypperligt svar på den frågan (räcker det som svar kan du sluta läsa där). Uppriktigt sagt så har jag egentligen ingenting emot de (vissa) som skriver bloggar, så länge det inte blir som en dagbok som det i de flesta fall blir, KATASTROF. Hur kul är det egentligen att läsa om vad en person ätit till lunch och vilka kläder han/hon har på sig?
Men som FKBare har man åsikter så starka så jag tycker man behöver delge dem till resten av världen. För exakt vad jag gör på min fritid skulle jag lika gärna kunna skriva i en dagbok om det är att minnas vad jag gjort på dagarna jag vill, och vill jag istället anförtro mig till någon kan jag göra det till mina kompisar. Men att anförtro sig till en blogg? Det känns inte optimalt. OCH för att krydda det hela ytterligare så ÄR det faktiskt som tidigare nämnt (värt att ta upp flera gånger) sjukt överskattat. Det skulle kunna tillhöra listan på de mest överskattade sakerna. Alright, håll i er, här kommer listan i oberoende inbördes ordning:

  • Författare som Liza Marklund (bannlys alla hennes böcker, och nej, jag har självklart inte läst en enda bok av henne och tänker inte ge hennes böcker en chans heller)
  • Julmat (usch och fy, är ju egentligen bara prinskorven som funkar)
  • Högtider som midsommar, valborg och nyår. (otroligt mycket förväntningar som sedan i 9 fall av 10 resulterar i katastrof (total katastrof). Behöver inte gå in på närmare detaljer)
  • Kärlek (behöver jag säga mer? "Det finns en för alla" - Kul för alla som har någon, men för oss andra stackare? Ensamheten väller över en vid blotta tanken på ordet. Men Yes, min mamma och pappa älskar i alla fall mig, känns bra.)
  • Solarium på vintern (på vintern är alla ändå bleka och äckliga, låt det vara så, låter du bli så skonar du alla andra från blekångest och du sparar pengar då färgen ändå försvinner snabbt)

Och mitt i denna misär finner vi bloggen. Den kan helt klart tävla om en plats på överskattat-listan. MEN trots min uppfattning om den så ska jag faktiskt ge den en chans (det är inte kört som med Liza Marklund). Enligt mig måste man göra allt minst en gång i livet och hur töntigt det än är så är att blogga en av dom.
Så i denna blogg kommer jag och T i sann FKB-anda att skriva grova sanningar och starka åsikter om allt möjligt.


FLIPPARE KÖR BARA

/C


RSS 2.0